Till SvD’s artikel

– Vad fan får vi för pengarna?

Är det någon sorts uttryck för desperation som tydas mellan Peter Bensons rader? Om Peter åtminstone hade visat tecken på att han försökt förstå hur det kommer sig att så väl inbitna nördar som akademiker, en stor mängd universitet och tekniskt kunnigt folk i alla brancher håsar upp denna teknik, så hade det varit väl varit okej att ha så mycket faktafel. Men, nej – hans engagemang och intresse saknas, varför det uppenbarligen inte kan bli en bättre artikel innehållsmässigt.

– Internet är bara en fluga…

Vi drar parallellen till Ines Uusmanns citat om att Internet är en fluga. Ja, även om historien om citatet är mer än skröna än verklighet – så ligger det mycket sanning i – hur ”de kunniga” uttrycker sig då de tror sig förstå något som de har förutfattade meningar om. Peter och många med honom harvar runt i samma dike som Ines, tyvärr.

Den teknik som bitcoin innebär är en större innovation än Internet. Om Peter försöker sig på att värdera Internet, så kan han därefter börja fundera på hur han skall värdera bitcoin.

Det är rätt menlöst att ge sig på och ”bebunka” hans artikel, då han är så fel ute i sin argumentering, att han mest sannolikt endast skulle ta det som påhopp på honom. Tiden får likt Ines Uusmanns citat ta hand om det. Men, ett par saker är värt att kommentera.

Enligt Alex de Vries krävs det att tiotusentals datorer gör totalt 8,7 triljoner beräkningar (8700000000000000000 st) för att en (1) enda Bitcoin-transaktion ska kunna genomföras.

Det finns inget som heter en ”bitcointransaktion” även om man förstår vad som åsyftas. Men då måste man också veta att en enda bitcointransaktion kan innehålla tex 8700000000000000000st traditionella ekonomiska transaktioner och långt mer avancerade komplexa typer av transaktioner som kan tar veckor att genomföra i dagens traditionella system. Därtill så måste man känna till att mängden beräkningar inte har något med mängden transaktioner att göra. Det är lite som att kritisera mängden lotter i en skål med en ensam vinnande lott. Mängden lotter är orelevant i förhållande till antalet vinnare. Mängden lotter är snarare relaterat till säkerheten i att inte kunna fuska med lotterna. Ju ler lotter desto säkrar nätverk.

Det finns många mer väletablerade betalningslösningar som är mer praktiska eller lika effektiva för gissningsvis 99 procent av världens alla transaktioner. Åtminstone för de legala affärerna.

Det sista meningen är den mest intressanta. Problemet med alla dagens betallösningar är att de går att hacka, de går att fuska med, de är korrupta i sin design och bromsar utvecklingen. Bitcoin är smart, säkert och en effektiv infrastruktur för förtroendebaserade tillämpningar. Vad Internet är för information, är Bitcoin för värde. Om några år kommer vi se tillbaka på dagens ekonomiska system med sorg över hur  dumma vi var så länge – just med parallellen till hur enkelt det var att vara kriminell.

Många anhängare bär på ideologiska idéer av libertarianskt eller anarkistiskt snitt där stater är onda fiender och Bitcoin är ett frihetsprojekt.

Klassiskt skitsnack! Bitcoin är visst en teknik som fötts ur den ideologiska grunden att transparens, lika för alla och möjligt för alla – men, det är en grund som vi alla ställer upp på. Den som inte gör det, har helt andra problem – vilka mest sannolikt är förenat en taskigt fungerande moralisk kompass. Dock, så finns relaterade utmaningar ett samhälle som kräver tex central kontrollerat värde (typ riksbank och kronan). Men den diskussionen är lika stor inom Bitcoincommunityt. Begreppet #stablecoin tillfredsställer de kraven och står inte alls i motsats till Bitcoins infrastruktur, utan använder sig av den som ett kryptografiskt bankvalv central eller plånbok på fickan.

Två metaforer för att få förståelse

Lotter

Den första tar vi oss tillbaka till metaforen om lotteriskålen. När man kritiserar bitcoins enorma infrastruktur och all elektricitet den drar, så skall man inse att det i sig inte har något med mängden transaktioner som bitcoin hanterar. Om det är 10 lotter i skålen eller 1 miljon lotter i skålen spelar ingen roll. Det finns ändå bara en vinst. Men då vinsten är åtråvärd så ökar mängden lotter pga att efterfrågan på lotter ökar. Så anledningen till mängden el som bitcoins nätverk drar har mer att göra med mängden intressenter som tar risken att köpa många lotter för att öka sin chans att kamma hem vinsten. Bitcoin som infrastruktur fungerar med 10 som 1 miljon lotter – men säkerheten ökar med mängden lotter. 

En balansvåg

Den andra metaforen handlar om Bitcoins värde, vilket många ”kunnare” anser sig veta inte existerar. Jag kan bara dra slutsatsen att de inte riktigt har förstått hur Bitcoin som infrastruktur fungerar. I denna metafor vill jag att vi tänker oss en balansvåg. Genom alla tider har de använts för handel. Man väger mängden säd och betalar för det. Man väger äpplen och betalar för det. Det som är intressant är att det finns nog inget ekonomiskt instrument som det fuskats så mycket med historiskt som just balansvågar. Att karva bort lite från referensvikterna, så vips får köparen mindre säd eller äpplen för samma summa pengar. Och tänker vi till lite, så förstår vi att vikterna själva har ju egentligen inget betydande värde rent teknisk. Men hur värdefullt är det att kunna garantera att vikterna är exakta? Ja, nu börjar vi närma oss pudelns kärna. Lite säd eller äpplen kanske inte är så viktigt, men om vi teoretiskt låter hela vår ekonomiska infrastruktur använda sig av en balansvåg som det kan fuskas med så börja vi förstå värdet av referensvikterna och deras värde. Där finner du bitcoins värde. Bitcoin är referensvikterna och dess infrastruktur är teoretiskt lika svårt att fuska med som att få 1 + 1 att bli 3.

Och förstår man inte vad som nämnts ovan, så gör man sig nog bäst i att bara hålla käft!

Kategorier: Media

Translate »